ulf larsson

lovikka

Historien om lovikkavanten

De norra delarna av Sverige har inte lämnat stora avtryck i stickningens historia. En förklaring är att det i Norrbotten och Västerbotten mest har stickats vantar, sockar och andra stickade bruksvaror som slängts när de slitits ut. Kalla vintrar gjorde att behovet av arbetsvantar var stort och det är därför inte konstigt att lovikkavantens ursprung finns just i Norrbotten.

Lovikkavantens ursprung är arbetsvantarna som var stickade för att passa i en lädervante. Arbetsvantarna stickades stora med rymliga tummar för att lätt kunna glida av handen om man fastnade i tömmar eller annat. De var också stickade så att de inte hade någon tydlig vänster- eller högervante, på så sätt kunde man byta hand när vanten blev sliten på en av sidorna.

Erika ”Riga” Aitamaa

Lovikka ligger i Tornedalen, 10 mil norr om polcirkeln och med anor från 1600-talet. Under vinterhalvåret var det vanligt att kvinnorna i Lovikka spann och stickade av den fina sommarullen och sålde vantar till folk i trakten. Det gjorde även Erika Aitamaa, skogsarbetarhustru och 8-barnsmor.. Så här berättar Erika Aitamaa själv i tidskriften Tornedalen 1936:

”Att jag började sticka de s.k lovikkavantarna berodde på en ren tillfällighet, säger Erika. Vi hade det fattigt i stugan, när barnaskaran växte, och dåförtiden var förtjänsterna dåliga. Jag brukade sticka vanliga vantar åt de rikare i byn. En gång ville någon ha riktigt tjocka slitstarka vantar. Jag spann då riktigt tjockt garn och stickade två par så tjocka vantar att de enligt min mening borde stoppa i flera vintrar. Glad i hågen skyndade jag till mina alsters blivande ägare. Denne var dock mindre tacksam. Han sade att jag t.o.m. hade förstört ullen. Detta hände för 44 år sedan. Jag gjorde nya försök, tvättade dem flerfaldiga gånger och kardade dem omsorgsfullt. Det blev annat resultat. Vantarna blev snart efterfrågade. Isynnerhet forbönderna, som körde lass.från Haparanda, voro,förtjusta i dem. Snart kom det vantbeställningar från olika byar i Tornedalen samt från lapparna. Jag hade börjat pryda dem med flerfärgade garner, varför lapparna gillade dem skarpt. Sedan dess har jag stickat vantar så gott som året om. Det var Gud som gav mig en fingervisning och hjälpte mig, så vi kunnat uppfostra barnen, utan att anlita hjälp från andra. Nu är jag 70 år gammal och skall fortsätta arbetet så länge jag orkar.”

Kundkreten var från början forbönder som körde malm mellan Kiruna och Haparanda. Men kundkresen växte och Erika stickade snart på heltid. När hon inte längre kunde levera alla beställningar lärde hon andra att spinnna lovikkagarn och sticka lovikkavantar.

Erika var för fattig för söka patent på sina vantar men på 1930-talet hjälpe en skollärare Erika att ansöka om patent hos Patentverket. Erika fick patent men brevet kostade 30 kronor att hämta ut, pengar som Erika inte hade. Man samlade ihop pengarna i byn men Erika var allt för stolt för att ta emot pengarna. Det är en av orsakerna till att lovikkavanten blivit kulturellt allmängods och att många spinnerier kunnat marknadsföra lovikkagarn.

Hildur Olsson, en manufakturägare i Vittangi, föstod värdet äv publicitet och gav prinsessan Sibylla ett par vantar. Prinsessan bar dem under sin eriksgata i Norrbotten och under Vinterspelen i Boden 1933.

Idag finns fortfarande lovikkavanten kvar i produktion i Lovikka och sedan 1990-talet har Lovikkavanten AB patent på märket Äkta Lovikkavante. Under åren har man kunnat se lovikkavantar i konstmaterial och producerade i andra länder men fortfarande är det den handstickade lovikkavanten i ullgarn som man i allmänhet menar när man pratar om lovikkavantar.

Erika Aitamaa

Erika Aitamaa spann av svensk och möjligtvis finsk ull men dagen lovikkagarn spinns av importerad ull från Australien och Nya Zeeland. Om man vill ha samma kvalitet som Erika hade i sina lovikkavantar finns det spinnerier som spinner av den långa ullfibern från Svensk lantras.

Please notice "lapparna" means the sami population in nothern Sweden.

Lovikkasockor

Sockor i lovkka blir mer tofflor än sockor man har i skorna. De är alltför kraftiga för att rymmas om inte skorna är stora. Men de är varma och sköna att på sig på dragiga golv. Varvbyte är alltid mellan sticka 4 och 1 och placerad mitt bak och mitt under foten.

Ca 3 hg lovikka

Strumstickor 5

Storlek ; passar en vuxen fot, anpassa sockans längd till personliga mått genom att sticka kortare eller längre fot på sockorna

Lägg upp 36 m . Fördela m på 1:a v på 4 stickor så att alla 4 stickor har 9 m. Sticka resår 2 r 2 a. När sockskaftet mäter 15 cm eller önskad längd stickas hällappen över m på sticka 1 och 4, dvs. över 18 m. Sticka hällappen rak med r och a varv och lyft 1:a m på varje v. När hällappen är 16 v påbörjas hälsteget. Dela maskantalet i 3 lika delar. Om antalet inte är delbart med 3 fördelas maskantalet så att tredjedelen på var sida har samma maskantal. Det innebär i det här fallet att hälsteget har 6-6-6 m. Sticka på r v 11 m och sticka sedan 2 m tillsammans. Vänd och lyft 1:a m. Sticka 4 m och sticka ihop 2 m avigt. Vänd och lyft 1:a m och sticka 4 m och sticka ihop 2 m. Sticka fram och tillbaka på samma sätt till endast de mittersta 6 m återstår. Plocka upp 8  m längs hällappens båda sidor och plocka dessutom upp 1 m mellan sticka 1 och 2 och mellan 3 och 4. För över första m på sticka 2 till sticka 1 och sista m på sticka 3 till sticka 4. Sticka rundstickning och vrid de upplockad m längs sidor för att undvika hål. Ta in 1 m på var sida om hälen så att sista m på sticka 1 och första m på sticka 4 blir en löpmaska vart annat v 3 gr till sockan mäter 34 m. Sticka till foten mäter ca 15 / 17 cm från hälens början, eller till önskad längd, och börja hoptag för tån. Fördela m så att det finns 9-8-8-9 m på sticka 1-2-3-4. Börja på sticka 1 mitt under foten. Sticka till 3 m återstår på stickan. Sticka ihop 2 m genom att föra in stickan i bakre maskbåge. Sticka sista m på sticka 1. lyft första m på sticka 2 och sticka nästa m. Lyft den första lyfta m över m framför och sticka resteran m på stickan. sticka 6 m på sticka 3 och sticka ihop 2 m och sticka första m på sticka 4.  Lyft 4:e stickans andra m och sticka nästa m. lyft den andra m över m frmför och sticka resterande m.Ta ihop för tån vart annat v 3 gr och sedan varje v till endast 6 m återstår. Ta av garnet och för tråden genom de återstående 6 m. Fäst på avigsidan. Sticka andra sockan lika. För att behålla sockan som socka tvättas de i ljummet vatten och rugga ev. lätt med mjuk borste. Om en riktigt luddig sock önskas så ruggas de med karda till önska ullighet. För en mer toffelliknande socka tvättas den i maskin i 60 grader. Tänk på att sticka sockan större i så fall så att toffeln inte blir för liten efter tvätt.

Mössa efter gammalt mönster

Den här mössan är inspirerad av Svea Fredriksson som i boken ”Handarbetsboken” från 1948 ger en beskrivning av en lovikkamössa. Mössan stickas på sticka 5 och ger en tätare mössa med utrymme för det traditionella yllebroderiet.

Ca 2 hg lovikka, valfri färg men helst i naturfärgat grått eller vitt. Ullbroderigarner eller tunnare ullgarner.

Strumpstickor 5

Storlek liten / lite större

Lägg upp 76 / 80 m och fördela på 1:a v på 4 stickor, 19 / 20 m på varje sticka. Sticka 1 r v, 1 a v, 1 r , och 1 a v. Fortsätt sticka slätstickning i 14 v. Vänd så att avigsidan kommer ut och fortsätt sticka slätstickning i 20 cm. Ta ihop kullen genom att sticka ihop 2 m över hela v vart annat v 2 gånger. Ta av garnet och träd garnet genom alla m. Fäst på avigsidan.

Brodera med ullgarn korslagda trådar över hela uppviket på mössan. Dela maskantalet i 4 och träd trådar i var 4:e maska. Gör en tofs av broderigarnet och fäst i toppen på mössan med en snodd av lovikka eller direkt på mössan.

Hur man broderar kragen och mössbrättet beror på vilken tradition man tillhör. Jag broderar på samma sätt som min farmor broderade sina kragar och hon kom från norra Ångermanland.

Tvätta mössan i ljummet vatten och rugga lätt på kullen med inte allt för hård borste. Lägg att torka plant och ställ på kant då mössan har torkat lite. Eller forma och torka mössan på en rund hattstock.